Pies sida om utmattningssydrom

Me, myself and I

 

Vem sjutton är JAG nu då? Det är inte helt lätt att förklara, man är ju så mycket...

När jag befann mig i den långa utmattningsperioden var jag INGENTING ALLS, inkapslad i ett mörkt hölje som gjorde att jag inte upplevde eller kände någonting PÅ RIKTIGT. Som att se saker genom en smutsig glasruta. Jag var i någon slags dvala dygnet runt och var inte riktigt MED i det som skedde omkring mig. Hjärnan hade stängt av. Detta skriver jag mer om under fliken "Anden i flaskan".

Men nu, när jag börjar få lite av livet åter, märker jag att mer och mer av mitt RIKTIGA jag kommer tillbaka och jag känner mig så tacksam och ödmjuk inför livet! Nu mår jag bättre, men jag har fortfarande perioder med total utmattning. Ändå får jag nog säga att livet är ganska ok trots allt. Jag har fått permanent sjukersättning och är jättelättad för det. Jag kommer förmodligen inte att bli bättre än vad jag är nu, men det har jag accepterat och jag försöker göra det bästa av tillvaron ändå. Att acceptera fakta är nämligen inte samma sak som att ge upp, för det gör jag aldrig.

Alltså, sån här är jag som person:

Positiv, spontan, ADHD:are, humoristisk (tycker jag själv iallafall, haha!), kärleksfull och omtänksam, mycket social (jag älskar möten med människor) och bra på att lyssna och känna empati. Jag är mån om att få människor i min närhet att känna sig väl till mods. Bryr mig om hela världen och vill rädda allt och alla från sorg och elände...! Tycker mycket om djur och har två katt-tjejer som heter Gucci och Chanel.

Jag är mamma och har en underbar, numera vuxen, dotter. Dessutom är jag särbo med Sonny, som jag var gift med under 10 år. Han har också två vuxna barn som jag agerat bonusmamma åt under de här åren.

Innan jag blev utmattad sjöng jag mycket, på bröllop o begravningar, och även i Operagruppen Figaro här i Linköping, och det har jag äntligen kunnat börja med igen! Att sjunga är nämligen det bästa jag vet. När jag sjunger upplever jag verklig lycka, samtidigt som det blir tyst inne i mitt annars så snacksaliga huvud... Man måste ju FOKUSERA och vara helt i nuet. 

Jag håller på med scrapbooking och gör en del egna gratulationskort, julkort etc. Älskar att pyssla och hålla på i den mån jag orkar. Göra bilder och fixa och trixa med foton på datorn tycker jag också om. Inredning, mode och skor gillar jag också. Och så håller jag på att lära mig att göra gelénaglar på mig själv! En egen pysselverkstad skulle nog passa mig...

Nalle Puh-fan! Har känt mig besläktad med honom sedan jag var barn. Säkert tack vare min ADHD och medföljande dåliga självkänsla. "Jag har en liten hjärna, men stort hjärta", typ. Och stort hjärta har jag, lite FÖR stort kanske...

Rastlös, handlingskraftig - vill driva på så att det händer något hela tiden. Vill liksom vidare i livet. Speciellt nu, efter så många meningslösa år i sängen, när livet sprang förbi utanför fönstret. Då var det inte direkt "Carpe diem" som fungerade. Jag var för trött för att orka bry mig och det var inte någon skillnad mellan natt och dag, för mig.

Men nu när jag börjat må bättre försöker jag dämpa mig själv en aning för att inte hamna i samma läge igen. Det gäller att vara rädd om den lilla energi jag har fått tillbaka, men det är inte så lätt... Speciellt inte om man har ADHD och vill göra ALLT,  och inte själv kan känna när man bränner  för mycket energi. Konflikten som uppstår inom mig, ADHD:n kontra utmattningen, skriver jag om under fliken "Mitt inbördeskrig". Och den kampen mellan ytterligheterna har jag fortfarande inom mig, den kan inte någon medicin i världen ta bort.

Vill Du ha kontakt med mig för just ingenting speciellt, eller vill du skriva om ADHD, fibro, colon irritable, bipolär sjukdom, ångest, fobier mm, skriv gärna till mig i min Gästbok!

KRAM, Pie

PS. Självklart kan du skriva direkt till mig på min mailadress också:

pierinaswardh85@gmail.com

 

 

 

Jaha, så här ser jag alltså ut, Pierina Swärdh, som till slut lämnde det allra värsta mörkret bakom mig och långsamt tassade ut i ljuset igen... och jag tassar fortfarande. Blir aldrig återställd, men mår ändå mycket bättre än jag gjorde före min utredning och medicinering.

 

TACK, alla mina nära och kära, som stått vid min sida och stöttat (och fortfarande stöttar) mig i mitt liv.

ÄLSKAR ER!

Youre always in my heart hjärta